You are always on my mind

Hur kan man längta efter någon så förbannat mycket? Jag är rädd för att jag gör mig själv en björntjänst genom att gå omkring och fundera, längta och fantisera. Känslorna har blivit så jädra starka och ibland är det hur skönt som helst  men stundom ganska plågsamt. Jag är lite rädd för att det bara är platoniskt så att jag sen blir besviken för att det inte var det jag trodde att det skulle vara. Jag är också rädd för att jag övertolkar hela sitationen och förstorar de tecken som indikerar på att mina känslor är besvarade. Vill inte att det ska sluta med att några säger "vad var det jag sa." jag vill har rätt denna gången och jag tycker att jag förtjänar att få ha det också. Om man bara kunde dämpa känslorna lite så att jag kan fokusera på det jag behöver fokusera på denna helgen, jag har inte tid för känslorna nu.