Ibland tar livet en svängning och jag följer helt oförberett med. Ena stunden var jag där med dig och hade det. Nu är jag här med mig själv och kommer kanske aldrig ha det där. Helt vrickat, är det inte? men man trampar ju vidare endå..what doesn´t kill you make you stronger, right!? Tur att man inte vet vad som kommma skall för då hade väll ångesten ständigt bankat på dörren. Eller så hade den rentav inte gjort det, man hade kanske undvikit de dåliga/ångestladdade situationerna om man hade vetat vilka de var i förväg. 

Fast undrar fan om jag hade gjort det. Jag är en destruktiv människa, alldeles för naiv för mitt eget bästa. Hade behövt någon som satte stopp, hade behövt lyssna på min omgivning. Det här med att leva som man lär, är ni någon som gör det!?