Vad jag inte kan accepterea är att du fortfarande vägrar lämna mig ifred.
Allmänt -
Kommentarer (0)
2013-05-09 @ 22:57:00
2013-05-09 @ 22:57:00
I skolan läser jag en kurs i sociologi och just nu handlar ett kapitel om samhällets inverkan på hälsa, kropp och sexualitet. Under senaste lektionspasset diskuterade vi olika artiklar som på ett eller annat sätt berör ämnet. Vår diskussion kom i stora drag att handla om ätstörningar och kroppsideal. Mycket av pratet var kopplat till artikeln om modellargenturer som åker till ätstörningskliniker för att rekrytera nya modeller. Följt av krönikan skriven av Moa Drugge En hälsning till modellagenturen där hon starkt motsätter det arbete modellagenturen utför och avslutar med att skicka dem en hälsning.
”Hej,
Jag ville bara berätta att ni genom era handlingar inte bara bidrar till förvridna ideal, osäkerhet, dålig självkänsla, självskadebeteende, mobbning, antifeminism och ätstörningar. Ni motarbetar också de enheter som tar era offer under sina vingar genom att sabotera deras verksamhet och uppmuntra till självdestruktivitet. Ni är definitionen av en diktator, för ni bestämmer hur det ska vara och straffar dem som inte följer era anvisningar. Med rakblad. Med svält. Med fingrar i halsen. Kanske rentav med döden. Jag ville bara att ni skulle veta det. Lycka till med att somna i natt.”
Jag ville bara berätta att ni genom era handlingar inte bara bidrar till förvridna ideal, osäkerhet, dålig självkänsla, självskadebeteende, mobbning, antifeminism och ätstörningar. Ni motarbetar också de enheter som tar era offer under sina vingar genom att sabotera deras verksamhet och uppmuntra till självdestruktivitet. Ni är definitionen av en diktator, för ni bestämmer hur det ska vara och straffar dem som inte följer era anvisningar. Med rakblad. Med svält. Med fingrar i halsen. Kanske rentav med döden. Jag ville bara att ni skulle veta det. Lycka till med att somna i natt.”
Så vansinningt starkt och fruktansvärt sant! Tack Moa för din krönika som många av oss kan relatera till. Det är fan inte lätt att leva i ett ätstört samhälle som har gått så utom kontroll när det kommer till ideal, hur vi ska se ut och bete oss. Jag mår illa bara jag hör ordet bantning och jag hatar all träningshysteri. Ändå är jag där själv och gräver.
Hålla koll på vad jag äter, träna för att förbränna, räkna in- och ut-komster så att jag alltid ligger på balans eller minus och få superångest så fort en smal tjej joggar förbi. Tyvärr är detta inte alls särskilt ovanligt utan tycks mer eller mindre finnas i de flesta människors psyke även om det för många sluppit gå så illa att de behövt åka in och ut ur sjukhusbädden. Ändå kan jag tycka att vi som har denna olyckliga upplevelse i vårt bagage har en stor fördel mot andra eftersom vi har lärt oss att bli mer uppmärksamma på vad som är friskt och vad som är sjukt. Vi faller inte för pr skämt som LCHF dieten eftersom vi vet det i slutändan handlar om. Man blir förnuftig och det märker jag till och med hos mina närmaste, de är tyvärr helt ute och cyklar när de tror att de vet vad de pratar om. På många vis kan jag se fördelar med det samhälle som manvän härstammar från. Där har man inget som helst förståelse för denna typ av problem, de existerar inte ens. Där är problemen istället att en stor grupp människor har svårt att få mat för dagen. Jag börjar mer och mer ifrågasätta det typ av leverne vi har här i väst. Något borde ha gått väldigt snett, eller kanske hellre; Allt har gått väldigt snett!
0 kommentarer
